Vår uppfödning började i och med vår första kull, vilken såg dagens ljus den 20 februari 2006. Kennelnamnet ansökte vi om i september 2005, och fick det godkänt den 22 december samma år. Våra valpar namnges efter stjärnor, konstellationer, månar, osv. Grumium ( = "käke") är en stjärna i konstellationen "Draken", och finns då i dennes underkäke... Fler stjärnnamn hittar ni längst ner på vår länksida! Rasen dobermann har vi haft sedan 2002.

Drömmen om hunduppfödning hade jag - Nina - haft i cirka 15 år, och äntligen tog den så form. Innan dess  insöp jag alla möjliga kunskaper från böcker, föreläsningar, arbete med hundar, kurser, erfarna uppfödare (stort tack till er - ingen nämnd, ingen glömd!), filmer osv. Med hyllmeter av böcker lästa om hundar, etologi och hunduppfödning kändes det till slut tryggt att köra igång.

Vilka är då vi..?

Vi - min man Patrik, vår lilla dotter Olivia och jag - bor i ett hus i skogen, utanför Bredared i Västra Götaland, tillsammans med våra dobermann, dvärgpinscher och katter. Vi har nära till skog, sjö och natur, och det tar vi tillvara på dagligen med hundarna. Mycket träning blir det, mest i form av bruks (spår, rapport, sök) och lydnad.

... och vad har vi för hunderfarenheter?

Min hundbana började "sent" i livet (våren 1997), då jag inte fick köpa hund så länge min bror och jag bodde hemma. Han är nämligen väldigt allergisk mot bl.a. pälsdjur... En hund (helst schäfer) var något jag bara skulle ha, efter att som 10-åring förälskat mig i min fasters schäfertik Laila. Så drömmen om en egen hund följde mig länge.

Nina och Laila

Några år efter att jag flyttat hemifrån, tog jag mig an en omplaceringshund vid namn "Busen" - en blandning mellan schäfer och new foundland. Han såg ut som en helsvart schäfer, och var något av det läckraste jag sett. Vi föll som furor för varandra, men det hjälpte tyvärr inte. Busen kunde inte vara ensam hemma i fem minuter ens (han ylade och skrek till grannarnas förtret), och totalförstörde min lägenhet innan jag kom hem på frukostrasten. Och när jag öppnade dörren välkomnades jag av en urinerande hund, som sprang runt runt i hallen och skvätte ner precis allt. Detta gjorde han dessutom VARJE gång jag kom hem - 3-4 ggr/dag. Under ett par veckors tid kämpade jag för att han skulle känna sig trygg i "ensamheten", men var slutligen tvungen att ge upp. Jag var inte redo för en gigantisk "valp" på 7 månader med skräck för ensamhet, inte som förstahund... och inte kunde jag sluta mitt jobb för hans skull? Därför lämnade jag tillbaka honom till den tidigare ägaren - med STOR sorg i hjärtat. Jag hoppas han fick ett nytt, bra hem - där han slipper/slapp vara ensam på dagarna.

Nina och Busen

Efter sommaren samma år, då jag blivit arbetslös, högg det ordentligt i hundtarmen igen. Jag ringde upp Svenska Kennelklubben och bad om att få en lista på schäferuppfödare. Den var LÅNG! Jag ringade in alla som bodde i Borås med omnejd och ringde runt till allihop. INGEN hade valpar just då. Och det var precis just då jag ville ha en. Som tur var, kunde en av kennlarna rekommendera en liten nystartad kennel med 12-veckors valpar. Jag ringde bums, och resten kan ni läsa här.

Nina och Rico

Patrik startade sin hundbana i och med att han träffade mig. Han har även arbetat på Försvarsmaktens Hundtjänstenhet, där han mer har kunnat sätta sig in i hundträning, och fått en hel del visdomsord på vägen av erfarna kollegor. Även jag arbetade där under en period som extrapersonal hundskötare. Det var ett arbete jag verkligen trivdes med, och vi båda önskar att här fanns några liknande jobb i västra Sverige! Vi har båda gått första stegen i figurantutbildning, så vi får vara med som figuranter vid MH och korning. Vi har även gått en genetikkurs, som Svenska Dobermannklubben anordnade - och den var mycket givande! Patriks drömmar är att bli tävlingsledare vid lydnadsprov och domare på korningar. Vi håller tummarna för att de går vägen!

Patrik och Ada

Foto: FHTE

Varför blev det då dobermann och fortsatt inte schäfer?

Ja, det ska Patrik ha credit för! När vi träffades blev han inte bara ihop med mig, utan även med hund. Efter något år ville han/vi ha en hund till, och då tyckte Patrik att vi skulle skaffa antingen rottweiler eller dobermann... och efter att jag funderat i ungefär en sekund, sa jag "Dobermann!". Så var det med det, och genast började jag forska i rasen och surfa runt på nätet bland olika kennlar. I december 2002 flyttade vår svarta Prinsessa Yxie in hos oss i vår lilla lägenhet i Stockholm. Nu är det ju så att när man väl skaffat sig en dobermann, så räcker inte det...

Vår älskade arbetsmyra Prinsessan Bubbla (Jean Dark Zibeline), vår första dobermann, blev i februari 2006 mamma till vår första kull! Det var något vi längtat efter sedan vi fick hem henne som 8-veckors valp. Hon är även en stolt mamma till vår C-kull. Knappt nio år gammal insjuknade dock vår underbara, speciella Yxie i cancer, och när vi såg att hon började må riktigt dåligt, beslutade vi oss för att låta henne få somna in, den 13 september 2011... :'-( Läs mer om vår svarta pärla här.

Dobermann nummer två, Kriegerhof Quality Nokomis, importerade vi ifrån Finland. Hon var en levnadsglad, kärleksfull, helt orädd och tokrolig hund - bjöd varje dag på ett gott skratt, eller gjorde mig galen med sina hyss (hennes tänder demolerade det mesta... mobiltelefoner (helst sprillans nya), fjärrkontroller, säkerhetsbälten och nackkuddar i bilen, soffor, skor (gärna besökande gästers dessutom), kryddburkar (så kryddor spreds från rum till rum och möbler) - ja listan kan göras lång). Men allt är förlåtet, dock inte glömt, för hennes bus minns vi idag med ett stort varmt leende.  Q-ty fick somna in midsommardagen 2011, då hennes hjärta inte längre orkade med... :'-( Mer om vår bruna böna här.

Aquila (Grumium Aquila) sparade vi efter Yxie och Come As You Are Dalli. Hon smälte sin mattes hjärta, fullkomligt och obönhörligt... så klart hon skulle bli kvar på kenneln då! Det har tyvärr visat sig vara omöjligt att få Aquila dräktig, så för att föra generna vidare från mamma Yxie, lånade vi in Aquilas halvsyster Grumium Columba, som blev mor till vår D-kull. Här kan du läsa mer om Aquila.

Bella (Grumium Bellatrix) flyttade hemifrån när hon var ungefär 3,5 månader gammal, men kom åter tillbaka till oss tre månader senare, lite äldre och lite busigare... Ibland klickar det inte mellan hund och hundägare, så Patriks lilla älskling fick - istället för att omplaceras - bli kvar hos oss. Mer om Bella här.

Efter en hel del funderande, bestämde jag mig för att inköpa en ny dobermanntik. Med blodslinjer som tilltalar mig, vackra, trevliga föräldradjur och superfina kullsyskon, föll så valet på den svarta tikvalpen Tierra's Viva La Vida! Hon flyttade hem till oss 8,5 veckor gammal, och är såklart ett stort framtidshopp för oss. Lava (som hon kallas) är mamma till vår E-kull. Mer om Lava här.

Som ett "litet" komplement till våra dobermanntjejer, följde det med oss en liten dvärgpinschervalp hem ifrån Norge, då vi var där och parade Aquila. :-) Hon samägs med kennel V Nobel Line - Glenn-Are och Ingrid - och lilla "Izzy" (Bellissima V Nobel Line) är verkligen bellissima... Hon är vacker, fullständigt halsbrytande galen, som en liten gummiboll på crack kan man väl säga, otroligt framåt och modig... och suuuupermysig!! Tack snälla Glenn-Are och Ingrid för att Izzy fick flytta hem till oss. <3 Jag tror att Olivia kommer att få en massa roliga stunder tillsammans med henne. :-) Mer om Izzy här.

Vår hane "Jack" - Kriegerhof Jester - köpte vi in som ett framtida avelshopp. Om han får bli pappa får framtiden utvisa. Än så länge är han fortfarande en yster tonåring, som gått väldigt bra på alla utställningar vi kuskat runt honom på. Nu jobbar vi även med den "inre" delen, och hoppas han kan prestera också på lydnads- och bruksplaner.

Ingen dobermannkennel är väl komplett om man inte har både svart och brunt?? Självklart var vi tvungna att införskaffa en ny bruning efter att vi förlorat vår älskade Q-ty... Det tog över ett år, men nu är hon äntligen här: Kriegerhof Khaleesi - en underbart busig och vacker chokladpralin... Vi ser med spänning fram emot vad hon kan prestera på tävlingsbanorna framöver (och förhoppningsvis även i valplådan om några år).

Vi har valt att behålla två av Lavas valpar här hemma hos oss, Grumium Eclipse (till vardags kallad Eila) och Grumium Eightburst (som vi kallar Ecco). Mer om dem lite senare, då de såklart också ska ha sina egna sidor. :-)

Vi hoppas att ni kommer att trivas med oss och våra hundar. Och Du som är intresserad av en valp från oss är hjärtligt välkommen att höra av Dig! Vår uppfödning är godkänd av Miljö och Hälsa. 

 

 

 

 

Nina & Patrik Karlsson
Boda Sandviksås
504 96 Bredared

Karta: http://kartor.eniro.se/m/a7vqu

Mobil: 070-603 73 76 (Dålig mottagning, SMS går bra)
Tel: 033-21 08 10

  ninasinkorg@hotmail.com
kennel@
kennelgrumium.se